Reseberättelse från WASBE-konferensen i Schladming, Österrike

I början av juli 1997 representerade Hemvärnets Musikkår, Göteborg tillsammans med Östgöta Blåsarsymfoniker Sverige vid den 8:e internationella WASBE-konferensen som detta år arrangerades i den kända skidorten Schladming, Österrike. Här följer en utförlig reseberättelse sammanställd av trombonisten Sabine Karlsson.

Samling vid vår repetitionslokal ute på Säve kl. 15.00 för de flesta för packning av buss och lastning av instrument i följebil. Sabine och Anna Maria med dotter Patricia kom sent p.g.a. att den sistnämnda satte sig på tvären. Ytterligare lite senare kom familjen Forsgren-Larsson: Herr Gurka, Fru Gurka samt Gossen Gurka. Musikkåren lämnade Säve för resans första deletapp till Stenaterminalen i Göteborgs hamn. Vi var i mycket god tid men fick lov att lämna bussen med löfte om att inte avlägsna oss alltför långt ifrån den. Efter att ha fått våra boardingcards och hyttnycklar fick vi gå ombord. Sakkari började videofilma. Buffé avnjöts kl. 20.30 i strid med en massa andra hungriga männniskor.

Väcktes kl. 06.30 av ljuv musik och en mild stämma på internradion. Färjan ankom Kiel kl. 09.00 och vi satte oss i bussen för vidare färd genom Tyskland. Det allra första vi gjorde var att tappa bort följebilen, eftersom de fick vänta mycket längre i tullen. Dessutom trodde vi att vi glömt bort att ge dem pinkoden till mobiltelefonen = ej kontaktbara. Senare visade det sig att telefonen varit på hela tiden. Följebilen hittade oss dock redan vid första pausen kl. 12.15 och allt var väl.

Mycket videofilm blev det också denna första dag i bussen, allt från tämligen våldsam action till Blues Brothers, Lejonkungen, Fem myror och andra barnvänliga filmer. Lasse C. tyckte att barnfilmerna var jobbiga. "Hela bussen skall väl inte behöva lida bara för att fem personer vill se Disney!", utbrast han irriterat.

Efter ytterligare en lång paus och en mycket kort dito körde vi äntligen de sista åtta milen mot Würzburg och Hotel Pannonia. Vi fick krångla runt inne i stan en stund innan vi så småningom hittade hotellet.

Frukost 07.00 - 07.30, därefter busspackning och avfärd 08.00. Familjen Krüger dök upp i sista sekunden. Bussresan var tämligen händelselös. Det mest spännande innan gränsövergången var, att det var så mycket folk på en rastplats att vi åkte till nästa i stället. Gränspassagen gick snabbt och lätt för både buss och följebil. Väl inne i Österrike gjorde vi bara en snabb paus och fortsatte sedan genom regnvädret. Tyvärr dolde de eländiga molnen mycket av de magnifika bergen.

Så kom vi äntligen till resans mål: Schladming, beläget i den långsmala Ennsdalen. Vi åkte in i stan till turistinformationen för att orientera oss. Här anslöt Per S. som hade tagit sig ned på egen hand med flyg och tåg, eftersom han hade varit tvungen att jobba. Sedan påbörjades färden till vårt ena hotell: Planai-Blick, en bra bit upp på bergssidan med utsikt över dalen och berget Planai (betoningen på sista stavelsen). De unga herrarna Henrik P. och Kristian L. blev förtjusta över att få ett eget rum högst upp med balkong och TV. Längst ned i huset på souterrängplan bodde Bengt-Åke, Ulrika och Sabine, Mats och Isabella samt Elin, Nina och Pernilla. Någonstans i huset bodde även Lars och Birgitta Benstorp, Eva H. och Annika, Per S., Calle K., Bengt K., Gunnar och Gunilla P. samt Barbro och Lennart L.

Resten av orkestern åkte till det andra hotellet, Neuwirt, ca. fem minuter bort med buss och inkvarterades där.

Efter middag på respektive hotell åkte många ned till Dachstein-Tauern-halle till en konsert klockan 21.00 med Budapest Symphonic Band. Det var en ganska tung repertoar så sent på kvällen och det var nog fler än en som nickade till. Det spelades bl.a. på ett instrument, som såg ut som en förlängd klarinett och lät lite som en sopransax. Ingen kunde riktigt minnas vad det egentligen hette men det var något i stil med "haricot vert".

På Planai-Blick bjöds det efter konserten på förrädiskt mild aprikossnaps som välkomstdrink. Mats  kallade drycken "Ambis, putz weg!".

Klockan 08.30 kom vår stora, röda buss med chaufför Folke och resten av orkestern och så åkte vi ned till stan för att öva i Haupt- und Volksschule. Slagverk, notställ och stolar fanns redan uppställda. Vilken service! Vi repeterade fram till 12.00 och efter lite information om morgondagen var vi lediga för resten av dagen.

Kl. 15.00 var de flesta i D. - T. -halle på konsert med Honor Band of America, en ungdomsorkester som sätts ihop för varje år. Trots att ingen av ungdomarna var över 20 år, var de mycket duktiga och öppnade med Shostakovitjs "Festouverture", som inte är det allra lättaste.

Efter denna konsert bestämde sig Sabine, Eva H., Elin, Kristina, Annika, Ulrika och Bengt K. för att gå upp/hem till hotellet. Givetvis regnade det hela vägen upp men sedan tittade solen fram fem minuter efter vår ankomst. Efter middagen försvann åter den stora massan iväg på konserter och kvar på Planai-Blick blev Ulrika, Bengt K., Eva H., Sabine, Bengt-Åke och Birgitta Benstorp(dirigentens fru). Den sistnämnda hade föreslagit en bordtennisturnering och samtidigt ursäktat sig med att hon inte spelat på 30 år och nog var lite ringrostig. Säkert! Hon klådde oss allihopa utom Ulrika, som också spelat mycket i sin ungdom (hmm) och som vann turneringen.

På Hotell Neuwirt spelades det kort.

Vår stora konsertdag! Kvart över nio var vi på plats i D. - T. -halle för rep och soundcheck. Kvart i elva stämde vi en sista gång och gick i prydlig ordning in på scenen.

Konserten gick mycket bra, trots att en del kixade på ställen de aldrig kixat förr och trots att Lennart L. låg en takt efter i en hel låt. Vi fick rikligt med applåder och rev av "Italia" av S. Rydberg som extranummer. Eva H. fick beröm av en person i publiken för sina flöjtsoloinsatser. Det enda bestående men orkestern fick av konserten var att alla gick och nynnade på "Eden" (C. Deak) resten av veckan.

På eftermiddagen gavs en konsert med "The Danish Concert Band", som tydligen var något i hästväg. Vad sägs t.ex. om "Czardas" på tuba ?

Sabine, Ulrika, Bengt K. och Göran A. var på en föreläsning om bl.a. medeltida blåsensembler. Tidsbrist p.g.a. dålig planering från WASBEs sida gjorde att föreläsaren var tvungen att svischa igenom sina papper på knappa 20 minuter medan nästa föreläsare ostört kunde ägna en hel timme åt Bernhard Crusell. Detta var vad Bengt och Ulrika hade kommit för att höra medan Sabine var mäkta irriterad över att första föreläsningen blev som den blev. Därefter besöktes mässan inne på Sporthotel Royer, där man kunde köpa skivor, noter, varjehanda instrument med tillbehör samt stöta ihop med andra musikkårsmedlemmar. Tobias provade en "Silent Brass"-sordin och blev imponerad.

Efter middag på respektive hotell skeppades musikkåren medelst buss ned till D. - T. -halle för att gemensamt gå på 20.00-konserten med "Oklahoma State University Band". Toppenkonsert med bl.a. ett uruppförande av "Concertino for Percussion and Windensemble" av David Gillingham. Daniel R. propsade på att musikkåren skulle köpa in detta stycke på villkor att han fick spela bastrumman.

En del blev kvar även på 21.00-konserten medan andra sprang iväg genom mörkret och ösregnet för att hitta en bar. Det blev "Siglu" - en iglooformad historia med glasväggar/-tak och gott om öl. Stämningen blev hög, vi sjöng mycket och lyckades ensamma trissa upp stämningen tills det kom annat folk. Per Larsson hade väldigt roligt och Henrik B. visade att musik överbryggar gränser genom att bli vän med en tjej i Oklahomaorkestern. Elin träffade några kompositörer, bl.a. Johan de Meij och Sören Hyldgaard. Den senare skänkte henne en signerad CD.

Så småningom bröt en del upp, såsom Mats, Isabella, Per S. och Sabine, som beslöt sig för att ta en genväg hem via en fårstig, som gjorde att man kom upp på baksidan av Planai-Blick. Det var fortfarande mörkt och regnigt och inne under träden blev det ännu mörkare. Man kunde bara ana en brant ned till höger och försöka hålla sig så långt till vänster som det bara gick. Som om inte det var nog, så fick man också ängslas för att trampa och halka på fårlort. Till sist kom man ut från träden och fick släpa sig uppför de branta beteshagarna och hem - genomsvettig.

Kl. 11.00 spelade Östgöta Blåsarsymfoniker från Linköping. De gjorde en mycket bra konsert med modern musik förutom ett stycke av Crusell. En trombonekonsert ingick också - den var bra, ehuru något lång. Sabine passade på att prata med gamla spelkollegor ur orkestern och förhöra sig om deras väl och ve.

15.00 gick bussen till Trieben - en liten ort ca. en timmes resa från Schladming, där vi skulle spela en populärkonsert. När vi vek konsertprogrammen, upptäckte vi att Bengt-Åke hade stavat ortsnamnet fel:"Triebien" i stället för Trieben. "Äsch, en bokstav hit eller dit gör väl inget", tyckte Bengan. Nej visst, Bengt-Åker...

Före konserten fick vi dricka och smörgåsar med ytterst intressanta pålägg, vilket fick oss att undra lite över österrikisk matkultur. Själva konserten gick bra och var uppskattad av publiken, som visserligen inte uppgick till så många personer - knappt 100 - men som klappade och visslade av förtjusning på "Granada" och "Theatre Music". Professor Baumann, som hjälpt till att ordna konserten, strödde i sin tur lovord över oss: Fantastisch, glänzend, einmalig... (und so weiter).

Det regnar inte, +25° har utlovats och vi åker till Salzburg! Bussresan tar ca. 1,5 timme genom tunnlar, dalar och berg. Bussen släppte av oss i närheten av Makartplatz, där en svensktalande guide mötte oss och vallade runt oss i tre timmar. Efter rundvandringen var det fikadags. Kjell A., Kjell D., Sabine, Ulrika, Tobias och Fredrik T. fikade på Café Tomaselli - Salzburgs äldsta café från 1703. Därefter fick de med sig Per S. och Calle K. upp till Festung Hohensalzburg, där de skrattade åt en straffmask i form av en trumpet och andra pinoredskap. "Styrelsen hade mycket fler möjligheter förr...", suckade ordförande Calle K. Efter detta åkte de ned och promenerade genom den lilla S:t Peter-kyrkogården och åt lunch på S:t Peterkeller. "Gulaschsuppe" för Kjell och Kjell och "Rindsgulasch mit Semmelknödel" för Ulrika, Sabine och Tobias. Fredrik T. hade gått till Mozarts Wohnhaus på Makartplatz.

Henrik O. hade blivit sur vid lunchen då han beställde friterade champinjoner i tron att det skulle vara något mer. "Vad är det här?", utbrast han och efter att ha retat sig en stund frågade han vad Jens H. åt och beställde in samma sak. Han var purken hela vägen hem.

Sightseeing i Schladming. Vår guide hette Dagmar, hade studerat i Lund och erbjudit sig att gratis visa oss runt lite. Första stoppet var vid Schladminger Bräuerei där vi fick se hela tillverkningsprocessen. Själva bryggerituren var intressant men tyvärr pratade direktören så länge, att Dagmar glömde hälften av det han sade när hon skulle översätta. Efteråt bjöds vi på Schladminger Bier och kringlor.

Därefter bjöd musikkåren på linbana upp till berget Planai och vi insåg att Hotel Planai-Blick alls icke låg högt upp på bergssidan, som vi trott, utan tvärtom ganska långt ned. Och vårt berg var inget berg utan en limpformad platå med slättland bakom. Bortom det låg däremot ett rejält berg! Vi spred oss och promenerade omkring och fotograferade utsikten och sedan åt vi på Schladminger-Hütte; riktigt genuint med träpanel och allt.

Väl nere i dalen började det regna igen. Sabine tolkade åt Elin när hon köpte "Wanderschuhe" och sedan handlade Sabine österrikiska raggsockor i "Loden-Steiner" - en affär med "Trachten" till hutlösa priser.

Mats, Isabella och Daniel hade tillbringat dagen med att åka skidor på en glaciär. En del hade gått på konserter kl. 15.00 och 16.00 och andra handlade Mozartkugeln och Schladminger Bier på Spar Markt.

Kl. 20.00 kom Folke och hämtade Planai-folket för nu skulle det bli social samvaro på Neuwirt. Medan Folke rusade motorerna på bussen kom Mats springande lite försenad, eftersom Isabella tvingat honom att duscha. Bara för att jäklas åkte sedan Folke ända upp till Ramsau på platåns topp för att vända.

Neuwirt är större än Planai-Blick och hela orkestern fick gott plats i matsalen. Vi bjöds på "Marillenschnaps" som välkomstdrink och en brasskvintett bestående av Barbro, Kjell A., Gurkan, Säffle och Sigbjörn spelade. Sedan delades det ut diverse utmärkelser. Mats förärade Henrik B. en T-shirt med texten "Love's blind after six beers". Ja, det straffar sig att fraternisera med fienden (i detta fall tjejen från Oklahomaorkestern). Lasse C. som ju retat sig på barnfilm i bussen, fick en napp som tröst. Barbro fick av Folke en rosett att ha på fingret så att hon skulle komma ihåg att inte lämna hornet utanför bussen, vilket hon gjort i Trieben. Folke lade hornet i följebilen utan att säga till och tillbaka i Schladming letade Barbro förtvivlat efter sitt instrument i bussen innan Folke förbarmade sig över henne.

Nu åker vi hem! Avresa 09.00 med betydligt mer bagage än när vi kom hit. Barbro och Sabine körde följebilen på förmiddagen. De kom till tysk-österrikiska gränsen före bussen och åt en glass i väntan på densamma. Kl. 16.30 fastnade de i "Stau", d.v.s. trafikstockning, utanför Würzburg i ca 20 minuter. Kl. 18.00 hittade de hotellet i Fulda. Sabine skaffade raskt köranvisning för bussen från hotellets receptionist och meddelade bussen per telefon. Anvisningarna kunde tydligen varit mer detaljerade - enligt Tobias körde bussen lite på lösa boliner inne i stan.

Middag serverades 19.15 och efteråt gick flera av orkestermedlemmarna på promenad i den vackra sommarkvällen. Staden är vacker den också och definitivt värd ett längre uppehåll. Till sist hamnade Folke, Tobias, Sabine, Ulrika, Fredrik T. och Kjell A. på ett café där skämten haglade och blev sämre och sämre.

Avfärd kl. 08.00. På vägen upp genom Tyskland fick vi en utvärderingsblankett om resan att sysselsätta oss med. Vi var framme i Kiel kl. 15.00, i god tid före båtens avgång 19.00. Vi fick våra boardingcards och efter att ha släpat upp övernattningsprylarna till hytterna gick vi av båten igen. Sabine, Calle K., Ulrika, Göran A., Nina, Elin och Eva fikade och promenerade sedan omkring i staden innan de kom tillbaka till färjan 18.00.

Vår middag skulle inte serveras förrän 21.00, så det fanns gott om tid att handla taxfree och tynga ned sitt bagage ytterligare. Middagen var tack och lov á la carte, så vi behövde inte slåss som hyenor om maten denna gång. Kl. 23.15 stod vi på däck och tittade när vi passerade den nästan färdiga Fyn-Sjaellandbron som var väl upplyst.

Återigen väcktes vi 06.30 av ljuv musik och mild stämma och återigen var där en sju mil lång kö till frukosten. Färjan lade till i Göteborgs hamn 08.00 och vi kom ut till Säve vid niotiden. Horn-Per plockade bort snickerierna, d.v.s. den ditsatta extrahyllan, ur följebilen och vi andra lastade in instrument i replokalen och packning i våra bilar och så fick vi ge oss iväg på våra separata slutetapper hem!

Auf Wiedersehen!

Sabine Karlsson, trombonist